Ja...
Hela jävla gårdagen gick ju åt ett rent jävla helvete.
Kasta pärlor på svin. Sten i glashus. MÅLA FAN PÅ VÄGGEN!!!  BARA JÄVLA FAN!!!

Dagen på jobb kunde inte heller blivit värre på grund av allt annat runt huvudet.
Men efter en spya eller två kändes det genast...värre.

Först ha en stor jävla sten i magen och oroa skinnet av en. Sen få en mini lättnad och jävla massa ilska... sedan ta emot mer och mer och mer hårda ord och smärta.

Sedan helt plötsligt stå med en annan människas liv i mina egna händer.
Men jag vägrar vara en annan människas ENDA anledning till att hålla sig vid liv. ALDRIG.
Det är nog att vara ansvarig för ens egna liv.... Är man ansvarig för en annan människas liv, så har man inget eget.

Och för att citera Hanna Zetterberg: "Livet är något man ska vara rädd om. Inte något man bara kastar bort. Och om du spiller ditt liv, så spiller du mitt liv också".

Varför kunde inte tiden bara stannat, DÄR, för ett år sedan?
Helvetes jävla fan. FAN FAN FAN!!!

Jasså? Du tycker jag svär?
WHO THE FUCK CARES!?!?!

Efter 4 timmars sömn vaknade jag upp med mega halsont. FAN för det.
När ska hon ringa och säga att hon vill ha sin lägenhet tillbaka, tro?


What ever.
Stay Away. Its for your own good. Goes for all of you.